Snöndag
Vilket vackert snötecke som ligger över det blågula landet. Kommer att sakna det när Indien kommer närmare och närmare, tänka sig tre års väntan, nu står vi här, vi kommer att åka, snart! Skriv upp 26 januari på din hand, för då lämnar G3 snön för varmare breddgrader och starkare mat.
Syskonen är borta igen, det är okej, jag känner mig så gott som borta här ifrån i alla fall. Inte på det dåliga sättet utan mer en naturlig proces. Mamma och pappa har det så bra tillsammans, det finns flera olika fingrar som pekar mot föränding i framtiden, halååå! studenten jue den 4 Juni, ett annat datum att komma ihåg.
Så jag känner mig redo att se vart Pappa leder mig, jag kollar undrande upp mot Honom, och är rädd för livet som stort. Men som Anders sa, Han kom från framtiden, har vet redan allt, nu står Han bakom mig och vill leda mig på Hans vägar. Jag är inte rädd längre.
Skönt ändå att veta att livet erbjuder alla sidor, den nyper biter och river mig för att jag ska veta att jag lever. Men detta kommer väl inte hålla på för evigt heller. Självklart inte skarattar Han tröstande mot mig.
För mig att att få uttrycka mig, i sråk, musik, ord, är avgörande. Idag blev det Mute math sjung känslor sjung! Sen blir allt överstökat.
Backfire
Please tell me,
Why are we,
Trying so hard?
Why worry?
It's over,
We always fall right back,
To where we start.
There goes another one of our,
Sure-fire plans,
It backfired again.
We try to think it through,
The best that we can,
I bet it's gonna backfire again.
http://www.myspace.com/mutemath
peace out! / Lou
