landulf

I fredags drog jag hem, men jag ville inte hem till villavillekulla...
Gick förbi lägenheten för att hämta nått, kommer inte ihåg vad det var.
Ingen hemma?
Oh! fett soligt! jag tar en sväng!

    

Kallt och snorigt värre! För mig har alltid snytservetter från lambi varit en grej för gamligar, min farmor har alltid haft ett paket bredvid hennes tidning på frukostbordet. Men efter denhär förkylningen kryper jag till korset, ge mig servetter.
Gick hem men kom på att jag kan ju lika gärna få jobbet gjort. Men Majk ville ha sällskap på jobbet så jag drog dit först, det kommer han att ångra...

   

Han sitter oskyldigt och klickar på datorn och pratar med söta Alice över skype, käkar lite pizza. Men min mellis blev hans död, jo du vet aldrig vart en fredag slutar.

Okej jag är lite mer freaky än vanligt, min älskade ungdomsstad klämmer vid tån och sitter konstigt. Den är inte gjord för mig längre. Glädje finns men hjärtat längtar efter mer, annorlunda.
Flyr jag kanske? jo, är villig att ända på det men tån är i vilket fall som helst röd.

Pappa räddade för en timme sedna mitt mattebetyg då han på sitt pedagogoska sätt beskriver en sekant och tagent med hjälp av en chipsskål och ett papper. Jag blir nästan sugen på att bli lärare. Men först ska vi pröva några andra ideér. Längtar efter att jumpa på isen genom mitt oskriva liv!

Sov gott ni räkor och andra empatiska unga!
löv/Lou